Som vanligt gick den årliga regionkampen av stapeln i Septemberomgången. Skåne lyckades värva hela 59 deltagare, vilket vi blev bäst på. Av de 59 var det bara topp-22 i varje gren – poäng, takes och omgångsunika, som räknades (”röda strecket”).
Vi blev totaltrea 2024, denna gång såg det länge ut som vi skulle knipa andraplatsen, men flera sjukdomsfall bland turfare över röda strecket sista halvan av kampen ställde till det och sista dagen blev vi nerpetade med blott en poäng, inte pga av Norrbotten som passerade oss och blev tvåa utan pga av NW England som nog tittade på omgångstotalen istället för Scoreboard och säkert trodde att de körde för en tredjeplats sista timmarna (samma synfel gjordes också av redaktörerna för Turf omgångsmail där NW England felaktigt angavs som trea). Vann gjorde ett kombinerat lag från Västmanland och Uppsala.
Slutresultat (Scoreboard).
Under kampen passade TXL på att genomföra sin Öresundsrunda i den Skånska Klassikern, här redogör han själv för sin äventyrliga färd.
Öresundsrundan (Fysisk bedrift i ”En Skånsk klassiker”) 2025
En av delmomenten i den Skånska klassikern är Fysisk bedrift, det går ut på att man inom 72 timmar ska ta sig runt Öresund och samtidigt ta 51 obligatoriska zoner både i Sverige och Danmark. Info finns här.
Eftersom jag bor i Malmö och en av de obligatoriska vattenzonerna är ”IngeRibbaTack” så tänkte jag att jag startar i Hyllinge för att avsluta där, så blir nästa zon vattenzonen så den är avklarad. Allt startade bra, tog ”MalmöArena” 05:14 måndag den 22:a september. Sen började problemen, tänkte ju då att det är inga problem att ta ”Arrowpark” i Pildammarna för att sen bada innan den långa första etappen började. När jag kommer fram till Pildammarna så inser jag att det är ett högt kravallstaket runt hela tallriken. Cyklade runt hela men det fanns ingen chans att komma igenom. Tänkte då att, va fan, det kan ju inte stanna här… Såg att det låg några lastpallar innanför staketet och tänkte att de kan jag nog använda för att komma ut. Sagt och gjort, jag klättrade över staketet (det rasslade och lät ganska mycket) hoppades att ingen morgontidig flanör skulle ringa polisen. Allt gick bra med zontagningen, när jag skulle ut så använde jag sagda lastpallar och det blev en mycket diskretare sorti från zonen.
Nu tog jag mig ner till ribban för ett snabbt bad och sedan fortsätta mot Helsingborg. Här kom nästa problem, temperaturen i luften och vattnet var helt ok, men vinden hade tilltagit och det blåste ca 12 m/s samt att vinden kom från SÖ, vilket gjorde att vågorna var (enligt mina mått mätt) gigantiska. Stod vid bryggkanten och klurade på hur långt ut jag skulle behöva simma och insåg att 06:15 i mörkret och utan några personer i närheten som kunde rädda mig, skulle det vara idiotiskt att försöka. Bestämde mig då för att ta den här zonen när jag kom tillbaks till Sverige, och innan startzonen ”MalmöArena”.
Nu startade resan, Lomma, Bjärred och Löddeköpinge. Sen följer den tuffa cyklingen runt Barsebäck. Mycket upp och ned på tuffa grusvägar mellan fiskehamnar och kraftverk…Man landar på den häftiga zonen ”Gillehög” som är en gånggrift från yngre stenåldern. Sen följer den otröstligt långa (rak)sträckan förbi Saxtorpsskogen mot Häljarp. Inga större problem så här långt, förutom att jag inser att jag nog var mer vältränad sist jag cyklade den här rundan för fyra år sedan.
Nu är siktet inställt på Landskrona och den lite kluriga zonen ”Landpier”, man vet aldrig vattenståndet eller hur vågorna uppför sig… Mörka regnmoln tornar upp sig på danska sidan, hoppas jag klarar det här innan det blir för svårt. Väl framme så inser jag att vinden har lugnat sig men vattnet är högt. Piren är ca 100 meter lång och består av större stenar, där vissa inte ligger stilla när man trampar på dem, spännande. Efter att ha kommit ca 30 meter ut så tar det stopp. Högt vatten gör att jag får ta av mig byxor, strumpor och skor för att försöka balansera mig vidare. När jag börjar närma mig slutet på piren så inser jag att zonen kanske ligger för långt ut, så att det inte finns några synliga stenar kvar att stå på. Vid den näst sista stenen som syns så hör jag, taking zone. Det var länge sedan jag blev så glad och lättad. Vägen tillbaka var ju även den ett krångligt balanserande på såphala stenar och sjögräs. När jag tillslut var tillbaks vid land så tittade jag ned på fötterna och insåg att det var fullt med blod. Vid en närmare besiktning så insåg jag att jag hade ett tiotal skärsår från musselskal och vassa stenar. Plåstrade om mig så gott det gick för att kunna fortsätta innan regnet kom. Det var ju inte så långt kvar till min planerade första övernattning i tält nära zonen ”Vackerheten”, det var här jag tältade första gången på rundan för nio år sedan.
Jag fick en underbar kväll med vacker solnedgång och fin utsikt över Ven.
Dag två började med ett kraftigt skyfall vi 06:00, jag som hade hoppats på att packa ned ett torrt tält… Bestämde mig för att inte packa ned det blött, lämna det i någon buske och hämta det om några dagar. Det underlättar ju cyklingen med åtta kilo mindre i packningen. Tänkte att jag hyr en stuga på Nivå camping ikväll.
När regnet slutat och solen började gå upp så fick jag en underbar regnbåge som morgonutsikt, härlig. Efter en kort frukost så startar en knasig bergsbestigning med tungt lastad cykel på leriga stigar med galen lutning både uppåt och nedåt. Detta är ett naturreservat som heter ”Hilleshögs dalar”, ni som kör bil förbi ungefär här kallar det för Glumslövsbackarna.
Nu är målet Helsingborg via Rydebäck och sen färjan över till Danmark. Det kommer några mindre regnskurar, men annars inga större problem till att börja med. Sen börjar jag inse att vissa muskler inte har fått träning på länge, är tvungen att stanna på grund av kramp. Efter någon halvtimme kan jag fortsätta, nu mot zonen ”Ramlösa”. Efter det så stannar jag och unnar mig en pizza till lunch innan jag tar mig till färjan. Överfarten gick utan dramatik och jag fick chans att ladda mobiler och powerbank lite extra. Det är ju annars något man måste vara noga med i förberedelserna, ström till telefon och se till att man har bra belysning på cykeln. Har ett minne av att ChristerL fick lysa med ficklampan på mobilen under passagen på grusvägarna vid Barsebäck om jag minns rätt 😊.
Nu framme i Helsingör så inser man att cykeltrafik i Danmark inte riktigt fungerar som hemma… Alla skäller och man får absolut inte tänka själv tydligen. Nåväl jag hade nog otur och sprang på fel danskar just då. Zonerna i Helsingör innebär en hel del backar vilket man kanske inte tror, så planering av i vilken ordning man ska dem är att rekommendera.
Nu sätter jag kursen mot zonen Louisiana för att titta på lite konst. Efter det så är målet Nivå camping där jag planerat att övernatta och ta vattenzonen ”FraNivåStrand”. Personalen på campingen var jättetrevliga och lite förvånade att få en kund så här sent på säsongen, campingen stänger ned den sista september (bra att veta om ni tänker ta samma övernattning som mig). Efter att ha inkvarterat mig så tog jag med mig badkläder och cyklade ned till stranden. Vågorna var inte i närheten av vad de varit i Malmö men vattnet var allt annat än varmt. Inte helt förvånande att jag var enda badgästen på stranden. Nivån på vattnet var till min fördel också, lyckades ta zonen med vattnet bara till axlarna så jag slapp simma med telefon. Efter det så blev det en trevlig kväll, med en varm dusch, omplåstring av trasiga fötter, liniment till muskler och rygg samt lite olja och omsorg av cykeln.
Sista dagen på rundan inleddes med fint väder och tack och lov så hade inte vinden vänt. I stället för motvind hela vägen i Sverige så får jag medvind hela vägen till Köpenhamn. Det är mycket transportsträcka till stora delar, men en zon jag vill att ni inte ska missa, den ingår inte i klassikern och heter ”TveskäggDK01”. Den är vid Wewers vase som är ett vetenskapsmonument och en minneshög från 1784.
Nästa spännande zon som innefattar rolig och äventyrlig cykling i Jægersborgs Dyrehave (zonen Jægersborg), mot Eremitageslottet (zonen Eremitageslot), här är det lunchdags och tid för lite vila innan sista etappen mot danska huvudstaden. Lite mer kul skogscykling mot nöjesetablissemanget och zonen ”Bakken”. Sen är det ned mot havet igen och nu börjar den, enligt mig jobbigaste delen, stadscykling i Köpenhamn.
Högt tempo och vet man inte exakt var man ska så blir man nästan övercyklad. Om ni kan, så se till att inte ta den här delen av rundan i rusningstrafik… En stackars man med lådcykel fem meter framför mig fick inte stopp vid ett rödljus och körde rätt in i en bil. Han flög nog 10 meter och blödde rejält. Vi var många på plats för att hjälpa honom, ambulansen kom fort och jag hoppas att allt gick bra.
Köpenhamnsdelen handlar mycket om att planera ordningen för hur man ska ta zonerna, för att inte tappa timmar i kaoset där. När nu Danmark var färdig så var det bara att ta sig över bron och hoppas att vågorna hade lagt sig på ribban.
Jag var tillbaks i Malmö vid 19:00 och tog mig genast ner till zonen ”IngeRibbaTack” och nu var vattnet lugnt (men kallt) , så zonen togs utan problem. Nu var det bara att ta sig upp till Hyllie och avsluta rundan med zonen ”MalmöArena”. Zonen togs utan problem och rundan avslutades med ca 9 timmar till godo.
Man kan självklart, som en del galningar har gjort, köra hela rundan i ett svep. Men jag rekommenderar att ta den på tre dagar, för att kunna njuta och uppleva skönheten av den otroligt vackra naturen och de intressanta sevärdheter som finns på vägen.
Jag hoppas att det här inte var sista gången jag cyklar den här rundan!
Vi ses snart i en zon nära dig – Tom Eksell (TXL)
