Redan när vi fick reda på att det skulle bli ett event i Skottland kände jag att det skulle kunna vara kul att åka på det men det var inte självklart att det skulle bli så. När sedan det diskuterades i föreningen och Kingslayer sa att han skulle åka så förankrade jag det hemma med Katttokig som tyckte att jag kunde åka på “grabbresa”. Oduglig som jag är på dylika ting så lät jag Kingslayer arrangera hotell, flyg mm, man ska delegera saker man inte är bra på till personer som är bättre på det. Sagt och gjort!

Kingslayer hämtade upp mig och resan började med en bilresa över bron, man kan ju inte lita på tågen. På Kastrup blev det lite väntan men framför allt en fantastisk massa gående, något som varken jag eller Kingslayer är speciellt förtjusta i. Turfappen hade vi igång och på vi såg fyra andra svenska turfare på Kastrup, både kända och okända namn men vi träffade dom inte innan boarding.

 Vi kom iväg, – ”up up and away”.

När vi landat på Edinburghs flygplats mötte vi två gamla kändisar – Ramblerboy och Bultmix. Det var dom vi hade sett i Köpenhamn och det visade sig att dom hade vars 2 telefoner med turf – därav dom kända och okända turfnicken vi sett.

Féarglas mötte upp som överenskommet och Kingslayer hade tittat ut ett par landmärken/zoner som han gärna ville se, dom låg åt motsatt håll gentemot stan men den tidsåtgången var både jag och Kingslayer beredd att offra från cykelturfandet. Féarglas körde oss glatt både till The Falkirk wheel, och till The Kelpies.

The Falkirk wheel kan ni läsa mer om här om ni vill, en fascinerande båthiss som enligt uppgift ersatte 10-talet slussar och som är så genialt designad att den inte drar mer energi än motsvarande att koka 8 ägg för varje rotation.

The Kelpies är fantastiska att se på ett helt annat plan än The Falkirk wheel. Imponerande 30 meter höga hästhuvuden i stål, resta till minne över alla arbetshästar som hjälpt människan utforma och utnyttja området i och omkring Falkirk.

När vi lämnat dessa två turistmål var det dags att styra kosan mot Edinburgh för att hämta cyklarna som hade lånats ut till oss av dessa fantastiskt givmilda och välorganiserade Skottar/Irländare – féarglas och Kjtindall. Vägen till Edinburgh gick dock the scenic route så att vi fick se lite mer på vägen, bla de tre broarna vid Queensferry crossing. Féarglas skjutsade oss och cyklar till hotellet dit vi kom strax efter 20.00 och fick då checka in och göra våra egna nycklar samt betala rummen helt själva – spännande upplevelse men jag föredrar nog ändå den gamla vanliga metoden att hotellpersonal tar emot och checkar in.

Vid det laget var jag helt slut och fruktansvärt hungrig, hela dagen hade bara swishat förbi, så vi bestämde oss för att äta på hotellet, Kingslayer beställde någon köttbit med tillbehör, efter någon minut kom personalen och berättade att dom inte hade den ostsås som köttet skulle serverats med, inte heller hade dom den alternativa såsen. Faktum var att dom hade ingen sås alls… Spännande. Jag tog en indisk gryta med naanbröd och papadam, tänkte att det är ett säkert kort i Storbritannien och jäklar vilken fullträff det var, några öl slank också ner.

Hela dagen hade vi sett i turfappen vilken otrolig aktivitet det var i Edinburgh, vi var verkligen inte dom enda som rest dit för denna helgen men varken Kingslayer eller jag var i skick att ge oss ut i mörker med vänstertrafik i denna stad som till största delen saknar cykelvägar så det blev nattinatti för oss båda. För de turfare som är mer sociala än jag och Kingslayer hade det ordnats både event och samkväm, säkerligen mycket trevliga men det vet jag inget om 

Lördag morgon startade Team Turfskåne “tidigt” – strax innan klockan 09.00 lämnade vi hotellet efter en frukost som hade det mesta utom ost. Då vi påpekade detta för infödingarna tittade dom på oss som vi var infantila. Ost äter man uppenbarligen inte på bröd till frukost i Skottland. Vid avgång märkte vi att Kingslayers cykel, även om bromsskivorna nyligen bytts, inte hade så värst mycket bromsverkan, men den var i bra storlek till denna resliga man med lite extra bagage. Min cykel var i minsta laget, den var verkligen liten vilket gjorde den ganska svårcyklad i dom branta backarna som staden är byggd på.

På väg mot eventområdet som till synes var helt tomt på andra turfare så dök den lokala turfaren Hodge upp för att guida oss, det visade sig att dom hade flera stycken guider för att vi stackars utsocknes skulle få hjälp att hitta vilket var både trevligt och hjälpsamt. När vi kom till eventområdet var vi nästan först, Walter var där med sin hund och give-aways som ingick i kostnaden på 15£ för eventet. Efter en hel del trevligt lära-känna snackande så var det dags att sprida ut sig innan eventet började och jag drog söderut – vilket var totalt fel val . Kombinationen av för liten cykel och långa goa backar tog snabbt slut på min energi och jag tävlade vidare i den takt jag kunde. När tävlingen närmade sig slutet cyklade jag till eventområdet där Kingslayer redan satt med en kall, stor och god öl framför sig – klok man den där Kingslayer. Efterhand droppade fler o fler av cykelturfarna in och ganska många ansikten och turfnicks kände jag redan igen men några var nya – alla var dock lika trevliga oavsett nationalitet.

När vi suttit där en kort stund och varit sociala kom en man, något äldre än jag med en buff istället för mössa eller hjälm och presenterade sig som CSL. CSL var den guide vi skulle ha efter eventet för att fara på en så plan route som möjligt håva in en hel del unika zoner.

CSL tog oss på en lång härlig tur längst kanaler på gamla banvallar och längst kusten genom zon efter zon som vi aldrig tagit förr men när det började regna och vi hade cyklat någon mil så bad vi om guidning till féarglas boning där vi skulle lämna cyklarna, för på söndagen skulle vi åka hem.

När väl cyklarna var avlämnade så tog vi bussen till hotellet och gjorde oss i ordning för mat (och öl) på kvällen. Det visade sig inte så lätt som i Landskrona eller Åstorp att få bord, efter att 2 ställen ratat oss som gäster lyckades vi ta oss in och få ett bord på ett kina-hak – väl till bords tittade jag mig omkring och upptäckte att merparten av dom andra gästerna var asiater vilket bådade väl och maten var väldigt bra.

Några öl senare gick vi tillbaka till hotellet, Kingslayer i sin blåa fina jacka och jag i min knallgula regnrock med keps under huvan. När jag rundar ett hörn utanför en pub där i centrum hör jag en man i 30-årsåldern som hojtar till – ”oh shit!” och sedan sekunderna efter skrattade han till – han och tjejen han stod med rökte nog något man inte riktigt får göra och han misstog mig i ögonvrån för att vara polis.

Nattinatti när vi kom till hotellet, jag hade cyklat över 5.5 mil ätit gott och druckit ett par öl.

Söndag morgon startade med en promenad upp till Edinburgh castle där vi möttes upp av CSL och hans mycket trevliga fru Wintergreen, som medlemmar i något sällskap fick dom besöka slottet med vars en gäst – alltså Kingslayer och jag. Där fick vi trevlig guidning och fick också ta dom 2 zonerna som fanns där. Trevligt turistmål men jäklar vad mycket folk där var.

Efter att ha avslutat besöket på Slottet så sa vi adjö till CSL och Wintergreen för att bege oss tillbaka till hotellet för att hämta bagage samt åka spårvagn till flygplatsen.

På vägen till hotellet fick Kingslayer äntligen se en livs levande säckpipespelare, något som han tjatat om sedan innan vi lämnade Sverige.

Som tur är var vi i god tid för flygplatsen kändes verkligen som om det var mañana som gällde, köerna till incheckning var jättelånga, personalen som stod där verkade inte som om dom ville vara där och den tandlösa mannen som stod vid ett bagageband verkade inte veta vart bagaget man la där skulle ta vägen, både Kingslayer och jag var nog övertygade om att vi inte skulle få vårt bagage när vi väl kom till Köpenhamn igen.

På det stora hela får arrangemanget ⭐⭐⭐⭐⭐

Kastrup airport ⭐⭐⭐⭐⭐

Edinburgh airport ⭐⭐

Hotellet ⭐⭐⭐

Skottland ⭐⭐⭐⭐⭐

Kingslayer ⭐⭐⭐⭐⭐